På 1910-talet påträffades fynd av flinta i dåvarande åkermark inom undersökningsområdet, bland annat en tjocknackig slipad yxa (RAÄ Lindome 74:1). Fynden tyder på att en förhistorisk boplats kan döljas under markytan. Den arkeologiska undersökningen syftade till att klargöra om så var fallet. Utredningen skulle också ta reda på om någon tidigare okänd fornlämning finns inom fastighetens område, som uppmättes till cirka 5,4 hektar.

Det aktuella området utgör ett mycket lämpligt läge topografiskt sett för förhistoriska bosättningar. Det omfattar en nord-sydligt löpande åsrygg och dess västliga sluttning ner mot Sagsjöns forna strand. Sjön sänktes på 1800-talet men har alltid varit relativt grund. Den avvattnas söderut genom Sagbäcken samt Lindomeån och därefter Kungsbackaån, som har sitt utlopp i Kungsbackafjorden. I forna tider innebar detta att man via vattenlederna kunde färdas mellan Sagsjön och havet. Norr om den undersökta åsryggen finns ytterligare en bäck, vilken rinner ut i Sagsjön. I öster gränsar området till ett kärr och i söder övergår terrängen i en bergsluttning.

Närområdet är rikt på fornlämningar från hela den förhistoriska perioden. Trakten är dessutom en gränsbygd historiskt sett, alltsedan medeltiden och kanske ännu längre tillbaka. Längs den aktuella fastighetens nordliga gräns finns en relativt bred och omsorgsfullt byggd stenmur, vilken även motsvarar sockengräns mellan Lindome och Kållered, häradsgräns mellan Askim och Fjäre och landskapsgräns mellan Halland och Västergötland. Fram till och med freden i Roskilde 1658 tillhörde Halland Danmark. Den tidigare gränsen mellan rikena gick alltså i höjd med Sagsjön.

Resultat av den arkeologiska utredningen blev att förhistoriska boplatslämningar påträffades spridda inom en relativt stor yta. Dock verkar boplatsen legat uppe själva åsryggen och inte på den lilla udden vid Sagsjöns strand där de tidigare fynden ska ha hittats. Lämningarna bestod av en kokgrop, samt flera härdar, gropar, stolp- och störhål. Inom området förekom också fynd av förhistoriska keramikfragment, slagen flinta och bitar av bränd lera. Lämningarnas karaktär tyder på en ytterst preliminär datering till yngre bronsålder-äldre järnålder. Dessutom påträffades förhistoriska gravar i form av ett röse och en stensättning, belägna på bergssluttningen söder om åsen.